Hej lilla sandkorn!


  Vi satt och åt middag idag, alla tillsammans, jag, pappa och Samuel, min lillebror. Mamma var i New York. Samuel sade att han hade läst lite av vad jag hade skrivit. Han skrattade åt att jag hade skrivit att om alla i Kina skaffar bil skulle mänskligheten dö ut inom 30 år. Liksom fnissade. Jag bara satt och stirrade på honom. Alltså, ursäkta språket, men vad fan är det som är så roligt med detta påstående? Nej, förlåt, det är inte ett påstående, det är bevisat! Jag ser verkligen inte varför han fnissade! Är det roligt för att han inte tror det är sant? Är det roligt bara för att han ville retas? Eller är det så att det ser komiskt ut just för att han tror att det aldrig kommer att hända? Nej, visst, det är nästan omöjligt att alla i Kina skulle skaffa bil vid exakt samma tidpunkt. Däremot kan vi ju faktiskt konstatera, att någon gång i världshistorien så kommer människan att ha förbrukat lika mycket bensin ändå. Det spelar ingen roll om Kina skaffar bil eller inte. Vi håller på att dö ut ändå. Fast saktare. Fler och fler använder ju också miljöbil, så det kommer väl att ta några tusen år. Men det betyder inte att världen är räddad.
”Tack och lov för fattiga människor!”
Jag blir verkligen så less på människor som tror att det ändå inte kommer att göra någon skillnad.
”Äsch, det är ändå bara en miljöbil per tusende person, varför skulle det göra någon skillnad om jag skaffade en? Dessutom är de dyra”.
Visst låter det korkat, med tanke på det skick världen faktiskt är i? Det är så synd dock, att detta är exakt citerat av en äkta varelse. Nämligen min kära fader.


För det är ju så OTROLIGT kul, som yngre generation, att städa upp efter andra, eller hur?