Att kunna och att veta

Hej lilla sandkorn.

Dagens skoldag är över, och kvällen har bara börjat. Hela livet har egentligen bara börjat, men i så långa banor orkar jag inte tänka just nu. I alla fall.
Idag satt jag, M och H och fuskade med våran matteuppgift som handlar om statistik. Vårt formulär var jättesnyggt och med bra frågor, och idén var att jämför naturklasser med samhällsklasser för att se om de är olika eller inte. Vi hann inte gå till två klasser i måndags, och eftersom vi känner oss själva så himla bra så visste vi att vi inte skulle orka överhuvudtaget. Så som sagt, vi fuskade. Samtidigt som vi satt där i studierummet och pillade satt två killar och fick hjälp med urkrånglig matte av en lärare.
((För alla som vill veta har jag tyvärr IG i matte B))
Klart vi tjuvlyssande på deras samtal. Klart jag inte kommer ihåg någonting av det svåra de sade. Bara en sak fastnade i mitt huvud, och det var någonting som läraren sade: "Nej, koppar ger inte frivilligt ifrån sig elektroner på samma sätt som zink". Jag kommer för alltid att ha det i mitt huvud. Liksom ännu en liten grej som man vet, en liten allmänbildning. När jag sen satt på bussen tänkte jag igenom vad läraren hade sagt, tänkte sen att "Oj vad jag aldrig kommer att kunna sådana svåra mattegrejer". Men efter ett tag kom jag på... "Fast jag vet det".

Och det är en sådan otrolig skillnad!
Att veta.
Och att kunna.

För jag vet mycket väl att koppar inte frivilligt ger ifrån sig elektroner, på samma sätt som zink. Det vet jag, för det sade en professionell lärare, som vore väldigt oprofessionell om han hade fel. Men jag kan det inte, vilket betyder att jag inte alls fattar varför.
Alltså jag vet att koppar inte ger ifrån sig elektroner...
Men jag kan det inte.

Ser du skillnaden?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0