Jag pratade precis med en kompis i telefonen, och den första frasen man börjar med efter att ha hallåat på varandra är ju "Vad gör du?". Vad ska man svara då? Antingen så berättar man exakt vad man håller på med, eller så säger man ingenting för att man är för lat för att berätta, eller så säger man ingenting för att man inte vill berätta, eller så säger man ingenting för att det man håller på med klassas som tillräckligt oviktigt i dagens samhälle att det kan vara just "ingenting".

Men som många i min närhet vet går min hjärna igång på högvarv när man uttalar ett sådant uttal: det är tekniskt, teoretiskt, fysiskt och allmänt logiskt omöjligt att verkligen göra ingenting.

Majoriteten av de 6'876'179'000 människorna på denna planetens yta anser att simpla saker som att surfa slappt vid datorn, läsa en bok eller lyssna på musik är enkla ageranden som klassas som "ingenting". Självklart är det ju sanningen rena motsatsen, det vet varenda intelligent igelkott. Sitter du och lyssnar på musik så gör du ju verkligen ingenting: du lyssnar ju på musik! Det är ett "göra". Och det är många fler saker du gör in action så som att lyssna på musik: du sitter/står/ligger, du kanske diggar musiken, du kanske dansar, du kanske slår i takt med foten, omedvetet  sjunga med, osv. 

Om du till exempel bara sitter ner och absolut inte gör någonting annat, inte ens blinkar, så gör du fortfarande inte ingenting, för "att sitta" är ett "göra".

Så gör jag ingenting, så gör jag egentligen inte ingenting, eftersom man alltid gör något, oberoende av vad det är.

Ingenting finns helt enkelt inte.

Vilket är väldigt logiskt.

Jag kan inte göra ingenting.