Anledningen till varför vi har s.k. bästisar, nära vänner, vänner, bekanta, kollegor, väninnor, polare, kompisar, homies, pojkvänner, flickvänner, flirtar, etc. är för att homo sapiens är ett sällskapsdjur, vilket i andra ord betyder att vi är sociala och att det är en instinkt hos oss att söka närkontakt. Ensamma människor blir helt enkelt inte människor, för den sociala faktorn är en viktig del i vår överlevnad.

Det var därför vi förr, och djur nu, levde i flock.

Varför vi vill ha närkontakt är för att vi tar hand om varandra. Vi bryr oss, tröstar, plåstrar om och älskar varandra. 

Att släppa in någon nära inpå livet är farligt. Mysigt för stunden då den vännen man har funnit förstår sig på en och hjälper en med det man vill en vän ska hjälpa en med. Man blir fäst. Det är det som är farligt. Att vara beroende av någon kan vara direkt död när ens liv med denna vän inte blir riktigt som det var från början. 

Man ska aldrig bli fäst. Självklart ska man ha vänner, men man ska aldrig låta dem komma så nära inpå livet att du inte är beredd att släppa dem när tiden är inne. För den tiden kommer alltid att komma någon gång. Blir man fäst vid någon som sedan vill gå så kan man inte tillåta det. Hur ska mitt liv bli då? Man blir avundsjuk, varför bjöd du inte mig, man tror inte att man någonsin kommer att hitta en likadan, man gråter, man svär, man spenderar all sin tid på att få tillbaka en vän som egentligen har gjort det som du borde ha gjort för längesedan: släppt taget.

Men du vägrar. För du är fäst. Och när du är fäst försöker du desperat att få tillbaka en person som inte längre är den person du vill få tillbaka. Eftersom denna personen har släppt dig, betyder det att ni inte längre är tillräckligt mycket vänner för att vara fäst vid längre. Samtidigt blir du blind. Allt detta trevande efter att få tillbaka en vän får dig att missa annan, mer värdefull kärlek mitt framför näsan.

Andra vänner.

Familj.

Nya förälskelser.

Nya ansikten.

Att vara fäst vid någon kan döda dig på en sekund. Samtidigt får man aldrig vara för stel, för då kommer du också bli dödad i det sättet att du aldrig tillåter dig leva ut instinkter. 

När den du är fäst vid har gjort det bästa att inte släppa in dig för mycket och sedan går vidare blir du övergiven. Du står där och förstår inte vad du gjorde fel. Samtidigt hör och ser du den där vännen festandes, jobbandes, shoppandes, som om hon var helt oberörd. 

Det sårar. Och precis som andra djur är en människas instinkt också att rädda sitt eget skinn. Du vill inte bli sårad.

Att vara socialt oberoende är svårt, men någonting som alla vill leva upp till. Att gå vidare är tufft, speciellt för den som blir övergiven bara för att någon vill bli övergiven. Men att vara socialt oberoende är det bästa man kan göra för att överleva. Vid första tillfället känns det härligt att ha fått en vän. Men fäst dig inte. Förbered dig som om ni var tvungna att släppa taget imorgon. För lita på mig; att bli övergiven är inte roligt...